Hejsan ! Lotta heter jag och är född 72 jobbar som personlig assistent och har alltid haft stort intresse av djur & då främst hundar.Idag bor jag i Västmanland Arboga.Mitt drömyrke var veterinär men hade ingen ro och läshjärna tyvärr att bli det jag ville bli av fler anledningar..Men dock har jag ändå ett stort intresse av speciellt naturmedicin o leder mm och läser och lär mig så mycket jag kan..
Min första Rottweiler Dex skaffade jag redan som 16 åring därav mitt namn på kenneln.Han fick jag inte ens ha hemma så fick flytta till min äldre syster på landet, dock så blev min mamma kär i han efter ett tag så jag bodde hemma senare..
Att det blev rottis var helt enklet för att min syster hade skaffat en rottis/schäfer blandning som påminde om en rottweiler men med schäfer färg och han var den som gjorde mig mer intresserad av rottis än schäfer då han var så cool,lugn & stabil.
Dex var absolut en bra läromästare även om han var lite svår med, och som tonåring kan jag normalt inte anse om du inte har en väldigt god hundvan från hemmet att skaffa en Rottweiler så tidigt, han var dock 6 månader när jag köpte han & var då en liten skranglig mobbad stackare i flocken. Han var min första 4 benta kärlek och blev 13,5 år. 
Själv hade inte jag en stor hundvana från hemmet utan var mer självlärd och redan tidigt utvecklade jag ett tävlings intresse. Så för att få hundar i min närhet så typ snodde jag alla andras hundar och rastade och tränade dem..Men glömmer aldrig när jag var typ 10 år och min mamma i allt mitt tjatande om egen hund sa JA i ett ögonblicksverk som jag tog på allvar & 2 dagar senare stod det en mega stor dregglande vuxen St Bernardshund hos oss som skulle placeras om,,en jag brukade rasta..Storyn bakom den är inte så oansvarig som den låter men skriver inte om det här dock.. Men snacka om att jag vart ledsen när hon sa nej..
Försökte faktiskt också tävla med Dex och lyckades få ett första pris i lydnad dock tyckte han det var roligare att pinka på domarens ben vid en inkallning en gång och då slutade jag tävla med honom då han inte var en sådan typ som gillade visa upp sig i lydnads ringen 
. Det bästa han istället verkligen gillade var att dra kärra & vi åkte upp som ett mini häst o vagn ekipage,,hade gjort tömmar och en grima som jag gjort om från ett nossele så jag lätt kunde styra han men han lärde sig kommando oxå så de behövdes sällan brukas och vi åkte upp till stan flera km för att handlade foder osv.
Och när vi råkade åka ut med cykelvägen som lågt jäms med bilvägen så stannade folk nästan i sina bilar när de såg oss haha 
Men han var min första kärlek & med en stor klok personlighet. Han fick bli 13,5 år tills han vandrade vidare & jag har haft 2 oerhört speciella stora personligheter som satt sig extra hårt i ens hjärta & den andra är min andra generations tik linje som hette D.Cream Cracker " Cenja" tyvärr fick hon bara bli 10 år då hon fick cancer i ett av sina ben efter en operation.. Hon blev min första hund jag tävlade upp till Ipo 3 "" Miss you angel""
Mitt intresse började även tidigt med tanke på att föda upp men det tog lite tid innan jag kom dit. Min första A-kull som vara endast en valp i föddes -97 & han brukades som polishund under flera år sen övergick han till tjänstehundväktare de sista åren,han hade dock överbett det var därför han såldes ,men sicken galning han var...
Detta sporrade förstås mig att så sakta vilja få fram denna typ av Rottweiler som har den möjligheten också att kunna jobba som detta & har haft ännu en till som jobbat som detta från K-kullen,samt en från M-kullen som gjorde sitt L-test med bravur och blev även gk för PH jobb,,men han jobbar som väktar hund..
Dock är det oerhört svårt att få en hållbar PH hund inom rottisrasen av fler anledningar men allt går om man vill men det gäller även att det finns en bra förare bakom som förstår Rottweilern som den är....
Dock kommer jag ha lite olika typer på mina rottisar så de kan passa de flestas önskemål (dock inga soffpotatisar),,själv är utställning inget jag gillar direkt men de finns fler som gör detta och ibland kommer det ju en valp som kan stå sig bra även i ringen..Så ibland kommer jag ta en hane med mer vinnande exteriör om den har det andra jag vill ha med.
Själv kom jag i kontakt med Ipo sporten ca 2002-2003 och blev frälst, innan dess tävlade jag mycket i spår & lydnad & även show 
.
Tyvärr så när jag flyttade från den träningsgrupp jag tillhörde i många år så blev det jätte svårt med figuranter och tränings grupper och därför har det inte blivit lika mycket av den varan de senaste åren till ens sorg då skydds delen kräver massor av jobb så då fick jag nöja mig med det lilla jag kunde hitta & mest köra spår & lydnad..
Kommer dock blanda olika brukssporter mer idag då jag tycker båda är roliga..
Dock är jag ingen utpräglad tävlings människa som måste vinna ständigt och har därför inte en dålig förlorarskalle även om det är kul förstås att vinna och man kan förstås bli lite besviken om det inte går bra alls .Jag tävlar för jag tycker det är en rolig aktivitet & tycker det är kul att meritera mina hundar så därför är inte poäng & placering så viktiga..
Frallor då ja de trillade in på en pinne helt enklet och blev kära i dem och de verkar funka så fint med Rottisar överlag, min första Fralle kille Benson kom som dryga 1 åring 2003 och sen kom senare ett par tikar..
Dock anser jag rasen har stora problem med att föda normalt bland annat och när jag märkte detta så blev mitt mål att försöka få fram senare de som kan föda själv främst och som även kan följa med på långa promenader de med,även i relativt hög värme..
Så min tanke är på sikt att avla fram mer nos/hals och förhoppningsvis så mycket det går självfödande linjer. Jag kommer även göra lite större hälsokontroller där jag röntgar rygg/höfter och kollar hals mm då rasen även har en del problem med detta..
Sen är det tyvärr en relativt komplicerad ras och man får ta ett steg i taget för att nå sina mål,,dvs Rom byggdes inte på en dag..Så för mig ännu en gång är inte utställning något jag ägnar mig åt även på Frallor då det ännu så länge finns en del för stora överdrifter som ännu premieras.
Benson var en sund kille i det största hela men med en väldigt lite självbevarelsedrift och han skadade sin rygg som dryga 3 åring & blev i princip helt förlamad men lyckades utan operation få tillbaka han till ca 90-95 % med rehab o medicin och han blev ändå otroligt nog 8 år utan att ha några större problem som påverkade han negativt. Men inte lärde han sig vara mycket lugnare så det gällde passa han..De sista åren bodde han hos min antihund älskande mamma men han blev som ett barn för henne som hon än idag kan prata om så antigenen försvann just för han..
Det blev dock en paus sedan på några år med att ha Fralla hemma men har nu ett par töser som har Benson i sig längre bak i stammen så vi får se hur de utvecklas..